KONSTEN ATT GÅ IN PÅ ETT FÖRLAG FÖR ATT DISKUTERA BOKKONTRAKT OCH KOMMA UT DÄRIFRÅN MED VÄRLDENS VACKRASTE BORD

KONSTEN ATT GÅ IN PÅ ETT FÖRLAG FÖR ATT DISKUTERA BOKKONTRAKT OCH KOMMA UT DÄRIFRÅN MED VÄRLDENS VACKRASTE BORD

Idag ska jag berätta för dig hur jag gick in på ett förlag för att diskutera bokkontrakt och kom ut därifrån med det vackraste bordet och närmare min dröm än någonsin. Men lika bra att ta det från början.

Jag är en handlingsmänniska som vill vara med och påverka min framtid, ha med ett finger i spelet så att säga. De som känner mig vet att jag inte gillar att vänta utan brukar ta kommando, se till att saker blir gjorda. Min dröm sen jag startade bloggen och Instagramkontot  har varit att ge ut en bok, en bakbok. Men av någon anledning hade jag inte kommit igång med det, inte ens att leka med tanken. Av rädsla kanske? Att misslyckas? Om någon frågade mig när jag skulle ge ut en bok så brukade jag skoja bort det.

När X-förlaget mejlar mig och frågar om jag vill ge ut en bok då kommer det att ske”.

Sen var diskussionen avslutad.
Men så gjorde jag ett uppdrag ihop med proffsfotografen Thomas Hjertén för tidningen Hembakat. Vi hade bestämt oss att fotografera flera bakverk samma dag och göra det under 3 tillfällen. Redan första gången vi träffades hemma hos mig och precis efter vi hade startat fotosessionen kom frågan från Thomas. Han kände någon som tyckte jag skulle skicka in en pitch där jag beskrev min bokidé och berättade lite mer om mig själv. Ville inte jag ge ut en bok? Svaret kom snabbt. Ja så klart!  Satt upp till sent samma kväll och gjorde en powerpoint presentation som vi mejlade in till bokförlaget. Två månader senare kom svaret.

Bilderna är väldigt fina och allt ser supergott ut, det är vi alla överens om men…tyvärr så passar inte denna bokidé in i vår utgivning just nu.

Jag hade trott jag skulle bli förkrossad om något sånt skulle hända mig men samma dag svaret kom satte jag bara igång, tog kommandot och såg till att saker blev gjorda. Redan innan kl 12 samma dag hade jag hunnit skicka min pitch till flera bokförlag. Det började trilla in ett autosvar efter ett annat. ” Tack för dit manus. Vi har överläggningstid på minst 2-3 månader eller ännu längre. Men vi hör av oss”.  Tålamod är inte min starka sidan alla gånger men nu var jag fast besluten att låta tiden gå, så väntan på 3 månader kändes inte alls skrämmande. Min väntan blev kortare än jag hade kunnat drömma om. Redan innan det hade gått 3 timmar hade jag fått ett mejl bland alla autosvar. 

Hej! Kul att du skriver till oss! Har du tid att ses och berätta mer? Jag tycker både bloggen och presentationen är superfina, men det är som du säkert vet supersvårt att konkurrera i kokboksfloden, så vi vill gärna höra lite hur vi skulle kunna göra denna bok till något unikt. Hälsningar Emma!

Två dagar senare stod jag utanför ingången till nr 50 A på Malmskillnadsgatan och kliade mig i huvudet. Hade inte fått någon portkod och ändå stod jag där och bläddrade fram och tillbaka i min mejlkonversation. Mejlade Emma på förlaget men i min iver att komma in och vara i tid, tackade jag ja till en snäll kille som erbjöd sig att släppa in mig i huset. Hittade såklart inget bokförlag på informationstavlan så jag började ta trapporna en våning i taget och läsa alla dörrskyltar systematiskt. Från andra våningen jag befann mig på till åttonde och tillbaka igen till andra. Tillstånd? Svettigt, rufsigt hår och upp i varv. Nej men det visade sig att jag hade gått in i porten bredvid och från att ha haft bra marginal till mötet, började jag få ont om tid. Det enda rätta var att gå ut samma väg som jag kom in men det visade sig vara svårare att ta sig ut. Hade du ingen nyckel eller portkod så skulle du inte komma ut heller. Började dra i alla dörrar och utgångar men försiktigt för att inte utlösa något larm. Nu var inte tiden knappt utan hade redan passerat kl 13. Jag som aldrig är försenad till något möte skulle komma försent till det viktigaste mötet i min bakbloggskarriär. Jag hade bestämt mig för att ta mig ut och åka raka vägen hem. Hade redan startat med fel fot. Så jag kastade mig mot utgången när jag såg en glad och trevlig tjej som kom in i porten. 

Hej Simona, hälsade den glada tjejen med ett leende som gick över hela ansiktet, precis när jag skulle swisha förbi, vi finns i porten bredvid, på hörnet. Vi har precis flyttat in för någon månad sen. Men du är så välkommen, ingen fara att du är lite sen, svårt att hitta för det står ingen skylt utanför. 

Ok då kom jag inte loss utan skulle ändå genomföra mötet. Men det kändes så hopplöst för allting hade börjat så fel. Tillstånd? Svettigare än innan och med en känsla av att “nu får det gå som det går”-typ. Vi steg in i ett konferensrum och det första jag såg var BORDET. Alltså riktigt gammalt träd, rustik stil, svarta metallben. Drog med ena handflatan över bordet och sa för mig själv. Vilket vackert bord.

Tycker du? Vi har köpt nytt och ska byta ut det, kom svaret.

Ops. Jag hade tydligen sagt det högt. Alltså skärpning Simona, nu gäller det att leverera. Du måste fokusera, släppa stressen, strunta i dina svettiga handflator och köra på bara. Det kom in även den ena av bokförlagets ägare, Simon. Efter 5 minuter hade jag redan glömt bort allting som hade hänt innan. Jag berättade om allt mellan himmel och jord, vart jag kommer ifrån, hur min passion för bakning och fotografering uppstod, om mina drömmar och planer. Vi skojade och hade trevligt. Kändes som vi var gamla bekanta som inte hade setts på länge. Vi skakade hand och de skulle höra av sig snart, efter att ha pratat ihop sig. Fick frågan om det var annat som jag hade i tankarna, som jag ville fråga dem innan vi skildes åt. Och då, DÅ öppnar Simona sin stora käft, som hon gör när hon är upp i varv, och bara säger rakt ut. Jag hörde mig själv som i en dröm och det gick inte att hejda mig. Som om min mun hade fått en egen vilja och mina tankar var bara åhörare.  

Alltså gör vad  ni vill men detta bord måste ni bara behålla, det är så så vackert!

Det får du, sa Simon helt spontant.

Alla nej, men det ska jag inte, nej tack, jag menade inte så att jag skulle få bordet, nej det är inte sant, snälla snälla…  INGENTING hjälpte. De skulle ge mig bordet, det var bestämt. Punkt slut. Tillstånd? Förtvivlad. Svetten rann ut med ryggraden.

Men herre min skapare Simona, vad har du ställt till med nu? Om du hade någon chans innan du steg in på förlaget så är dina chanser sämre än noll just nu, hörde jag en röst i mitt huvudet. Ok det var bara att ta farväl av författarkarriären  innan den ens hade börjat. Hela vägen hem satt jag på tunnelbanan och tröstade mig själv med att det kanske inte var meningen eller så får jag åtminstone det vackraste bordet som bakgrund till mina bilder, att jag inte hade en chans i alla fall och lika bra att det tog slut innan det hade gått för långt. Kommer inte ens ihåg allt som gick genom mitt huvud den korta vägen hem. Men mamma ringde mig och började berätta om sin dag. Satte på hörlurar så det skulle vara lättare att både lyssna och gå, vet att när mamma ringer så blir samtalen långa, timlånga. Hörde inte så mycket av vad mamma berättade och klagade på. Säkert något som pappa hade gjort eller inte gjort rättare sagt. Svarade bara enformigt, just det, eller hur, men alltså pappa, hur tänkte han…Sen plingade bara i örat så som när man får ett meddelande. Inget meddelande men ett mejl och från Emma på förlaget. Efter bara 40 minuter? Kan inte vara något bra svar, inte så som allting hade löpt. Samtidigt som jag hörde mamma gå vidare i samtalet och fortsätta klaga på min moster nu,  började jag läsa mejlet högt i mitt huvudet. Inom loppet av en halvminut hade jag säkert läst den fyra gånger.

Hej!Nu har vi pratat. 

Vi tänker att det skulle vara oerhört roligt att få göra den här resan med dig. Vi vill utgå från ditt tänk om att bakning ska vara vacker och ha en estetisk dimension och gärna arbeta med…
 
Vi hoppas du känner att vi är rätt förlag för dig,  fundera och återkom så kan vi kanske ta ett till möte och planera vägen framåt!

Först tänkte jag vänta tills jag avslutade samtalet med mamma och komma hem, alltså inte svara på en gång och det kunde jag hålla mig i ungefär en halvminut. Klart jag svarade omgående och så klart jag tryckte på sända knappen innan jag hade skrivit klart svaret.

Blev tre YES och tre dansade kvinnor i flamingoklänningar emoji. Resten min vän är historia.
JAG SKA GE UT EN BAKBOK, MIN BAKBOK och det gör jag tillsammans med Mondial förlaget. Så tacksam för förtroendet och så oförskämt lycklig just nu! Fortsättningen följer…
bokkontrakt
bokkontrakt

PS: Glömde bort att fråga dig vad du tycker om bordet. Vackert eller hur? Och så måste du få recept på tårtan men inlägget är redan för långt, Word Press kommer slänga ut mig. Receptet kommer inom kort. DS
FOTO: SIMONA MUNTEAN
Lämna gärna en kommentar och berätta vad du tycker om receptet! Kram

VINNARE AV MATBLOGGSPRISET BÄSTA BAK- OCH DESSERTBLOGG 2017

VINNARE AV MATBLOGGSPRISET BÄSTA BAK- OCH DESSERTBLOGG 2017
Personliga inlägg, vackra texter i en klass för sig. Recepten är mumsiga, kreativa och inspirerade, man vill baka! Bilderna är så vackert komponerade att man vill trycka ut dem på finpapper och hänga upp dem i sitt kök, man blir riktigt glad när man ser dem. Det är precis såhär en bakblogg ska vara. Bloggen har funnits länge och ständigt utvecklats. Lyckliga är alla vi som har fått följa med på hennes resa. Hoppas att den kommer att fortsätta många år till.

Så löd motiveringen till Matbloggsprisets vinnare i kategori Bästa Bak- och Dessertblogg och vinnaren blev Simona Muntean med Cookies and Sweets.
Hur sjukt är inte det? Jag vann. Min lilla blogg blev utsedd till årets Bästa Bak- och Dessertblogg i Matbloggspriset årliga tävling. Det går inte att beskriva lyckan. Lyckan när jag gick upp på scenen och tog emot priset av självaste Sébastien Boudet och Jessica Frej. Mina ben skakade långt efter jag hade stigit av scenen och satt mig ner på bänken för att fortsätta följa prisutdelningen.

Bästa foto där jag också var nominerad i gick till den personen som förtjännade det som mest. Min idol sen länge, Linda Lomelino med den fantastiska bloggen Call me Cupcake, kammade hem priset. Ni som inte har varit inne på Lindas blogg måste gå in på en gång. De mest sagolika bilderna till de himmelska bakelserna. Det var en stor ära att få stå bredvid Linda och dela scenen och denna magiska stund. 
Det Stora Matbloggspriset gick till den andra av mina idoler och inspirationskälla. Den finaste Diana Dontsovamed bloggen By Diadonna. Diana bjuder på enkla, välkomponerade rätter, både mat och dessert med bilder i en klass för sig. Jag blev fast efter första gången jag hade besökt hennes blogg.
( Denna bild är tagen av fina Annelie Andersson från  Blomster & Bakverk)

Gå in på Årets vinnare Matbloggspriset  2017 för att läsa om alla vinnare i de olika kategorierna. 
Jag är så djupt tacksam för alla fina ord och lyckönskningar jag har fått på både min Facebook sidan och på Instagram. Det är de värmande orden och den fina gemenskapen som är den största belöningen för en bloggare. 
Vill skicka massor av tack till Matbloggspriset och juryn för både nomineringar och priset. Jag uppskattar väldigt mycket allt dessa eldsjälar som ligger bakom gör, de många timmarna och sena kvällarna de lägger ner av sin fritid för att göra detta möjligt för så många matbloggare där ute. Det betyder väldigt väldigt mycket för oss alla. Tusen tusen tack även till bästa Anna Demirian med underbara bloggen Kitchen of Anna  som har de mest underbara grillrätterna och sagolika bilder. In och kolla hennes blogg. 
Tusen tack vännen för all den hjälp och support. Utan dig hade jag aldrig överlevt dagen…
Vill tacka blogg.se för den fina artikel och intervju efter Matbloggsprisutdelningen. Läs artikeln här.

DUBBELNOMINERING TILL MATBLOGGSPRISET 2017 ~ DRÖM ELLER VERKLIGHET?

DUBBELNOMINERING TILL MATBLOGGSPRISET 2017 ~ DRÖM ELLER VERKLIGHET?

Helt makalöst!
Igår släppte Matbloggspriset de efterlängtade nomineringarna i de sex kategorierna. Stod på perrongen och väntade på tunnelbanan när jag fick beskedet via Instagram. Min blogg, Cookies and Sweets, har blivit nominerad till Bästa Bak- & Dessertblogg 2017. JAAAA, så lycklig att jag ville skrika, dansa, hoppa… Av nyfikenhet började bläddra igenom alla nomineringar på jakt efter kända bloggar. Nej det är inte sant, det kan inte vara sant. Cookies and Sweets nominerad till Bästa Foto 2017. Snälla väck mig inte! Alltså mina ben började skaka och jag hade svårt att hålla mig upprätt. Hade inte tunnelbanan kommit tror jag, ett par minuter senare hade blivit upplockad från perrongen, så svimfärdigt som jag kände mig då.

 
Mer än ett dygn senare känns det fortfarande som en dröm och overkligt. Djupt tacksam över nomineringarna och även om jag vet att lilla jag (en självlärd amatörfotograf) inte är i samma klass som övriga nominerade och inte har någon chans så är jag så oerhört stolt att ha mitt namn bredvid så otroligt duktiga och kreativa matbloggare. Tror inte många förstår hur STORT detta är för mig!
Vinnaren i de två kategorierna kommer utses av Sèbastien Boudet, Kinna Jonsson, Ylva Vitorovic för Bästa Bak- & Dessert och av Ilva Beretta, Robert Kwok för Bästa Foto.
Klicka på bilden nedan för att komma till Matbloggsprisets inlägg och läsa mer om alla fantastiska matkreatörer nominerade i de olika kategorierna så kommer ni förstå varför jag inte vill bli väckt om det är en dröm. Låt mig bara fortsätta sova… åtminstone tills prisutdelningen på Sthlm Food & Wine på torsdag nästa vecka.
Dubbelnominering i Matbloggspriset 2017
Vissa bilder är inte egna, källa Matbloggspriset.

Barn på nytt i en värld full av söta ränder

polkagris min egen polka
V

isst blir man barn på nytt när man står med händerna fulla av sötsaker mitt på golvet i en godisfabrik? Låter som en dröm, påhittat eller önsketänkande. Har alltid drömt om att hänga på en godisfabrik som barn. Alltså vilket barn drömmer inte
den drömmen? Min dröm blev verklighet. Den blev bättre än så. Inte bara att jag fick vara med och baka egna polkagrisar på Grenna utan jag fick även bestämma smak och designa pappret till nya polkan, Jordgubbsdröm Polka.Vill du veta mer om
hur det kommer sig att jag hamnade på Grenna fredagen den 8 september kan du göra det här. 

 
Beväpnad med min Canon, ett extra minneskort samt stora stora förhoppningar om en bra helg, begav oss C och jag tillsammans med mina föräldrar till Grenna. Min gulliga älskling ❤️ ville överraska mina föräldrar som är fortfarande på besök hos oss. Han
bokade in även mamma och pappa på samma ställe, Bauer Gården. Vi lämnade huset tidigt på morgonen och satte kurs mot Jönköping och Gränna för att undvika trafiken och komma fram i tid. Själv hade knappt sovit en blund på hela natten. Tänkte slumra
till lite i bilen på väg dit men var alldeles för spänd och uppspelt för att kunna ens blunda. 
Väl framme checkade vi in på våra rum och sen tog oss till Gränna. Hade tänkt byta kläder och skor, fixa till mig ifall jag skulle hamna framför kameran. För en gångs skull. 
Om jag säger att i stressen som jag nu hade hunnit bygga upp under resan hann varken med att byta kläder, skor eller fixa håret det förstår ni. Hur som kom C och jag fram till kokeriet prick 13:30 efter att ha lämnat mina föräldrar på stan. 
(null)

Kliva in i butiken kändes som att kliva in i “Underlandet”. Godis till höger och godis till vänster, i alla möjliga färger, smaker och former. Polkagrisar. Karameller. Spån. Klubbor. Kolor.
(null)
(null)
Sofia som är Marknadschef på Grenna tog oss på en resa tillbaka i tiden till år 1824 och till berättelsen om Amalia Eriksson som är mamma till den klassiska polkagrisen. 
(null)

Vi tog oss sakta men säkert tillbaka till vår egen tid och hur företaget bildades 1989. Företaget tillverkar polkagrisar, kolor, spån och karameller i en stor fabrik i Jönköping medans på Grenna kokeriet  bakas grisarna för hand precis som på
Amalias tid. Riktigt hantverk, tradition och kvalitet…. 
 
Ni förstår att man inte bakar polkagrisar hur som utan mössan ska på, Grennas egna tröjor och förkläde också. Med en stor klump i halsen, hjärtat bultande i bröstet och stora stora förväntningar gick jag ut i produktionslokalen.   “Tänk om jag gör bort mig? Tänk om jag inte klarar av? Och tänk om smaken blir helt helt fel?”  
många tankar som snurrade runt under den gråa mössan.  
(null)

Joakim som är bagare på Grenna skulle guida mig igenom hela produktionsprocessen, steg för steg. Allting görs för hand, inga stora maskiner som knådar och vispar så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Juste, hade inga ärmar utan bara gummihandskar.
Grisarna görs av sockerlag som har värmts upp till 150 C innan den hälls på det kalla plåt bordet där den delas i olika stora bitar. Vissa bitar färgas och smaksätter direkt, andra bitar färgas längre fram i processen. Knådas den
genomskinliga massan tillräcklig länge blir den blank och fin. Men det gäller att ha muskler för man knådar och drar, knådar och drar, viker och drar. 
(null)
(null)

Jag var så uppspelt att jag glömde bort det Joakim sa i början. Sockerlagen värms till 150 och kyls inte ner så jätte fort så det gäller att hantera degen snabbt, knåda på det kalla bordet. Joakim sa inte jag skulle undvika borra
mina fingrar i degen och bara drömma mig bort. För trots handskarna så tränger värmen igenom. Men jag var alldeles för uppspelt för att bry mig eller lägga märke till det överhuvudtaget. 
(null)
(null)

När degen har fått rätt konsistens och man har blandat i alla smaker, sätter man ihop färgerna och börjar vrida, vrida och rulla. Vrida i ändarna i motsatt riktning och sen rulla. Blir långa långa rullar som delas på mitten och sen upprepas samma
procedur igen. Vrid i kanterna och rulla över med handflatorna för att få dem längre och jämna. Alltså jag kommer ihåg att jag började rulla en stor tjock klumpig “korv” när jag hade lagt ihop mina olika färger och smaker. Sen vaknade
jag plötsligt med 8 smala vridna rullar.
(null)
(null)

Det gick fort och jag mins att vi smakade lite under tiden vi bakade. Alltså lite och lite. Vi gjorde tre olika smaker, med mycket cheesecake smak, mindre mynta och även en med karamell och jordgubb.  Ash lika bra att erkänna. Blev världans
mycket smakande. Så både jag och C var höga på socker sen hela kvällen. För min del var det både socker och adrenalin.Ha ha…

När man har fått önskat tjocklek på stängerna, klips dessa till önskad längd. Sen är det i princip bara att slå in dem i papper. Jag designade eget papper att slå grisarna in, en dröm av jordgubbar, blommor och grönska. Vad tycker ni om det?
Tro inte nu att slå in grisarna i varsitt papper är det lättaste att göra. Absolut inte och framför allt inte när du har blåsor på nästan varenda finger. Jag nämnde ju för er att jag drömde mig bort med mina fingrar djupt borrade i den heta degen. 
(null)
När vi sen gick ut därifrån sent på fredag eftermiddag kändes det som att gå på moln. Hade svårt att hänga upp förklädet och mössan. Hade gärna varit kvar där inne hela helgen och fortsatt baka polkagrisar i olika former, smaker och färger. Samtidigt
som jag längtade hem till mitt eget kök och att börja baka. Har fått så många ideer nu. Och jag kan berätta en hemlighet för er. Många av dem involverar polkagrisar. 
Tack alla underbara på Grenna att ni tog hand oc
 Vi fick en mysig vistelse på Bauer Gården, en vacker plats nära vatten och med underbar omgivning. Vi trotsade regnet Och både C och jag samt mina föräldrar fick en härlig lördag innan det var dags att åka hem.
(null)
(null)
(null)
Har haft en drömdag på Grenna Polkagriskokeriet, det är en upplevelse som jag skulle vilja dela med alla barn, stora som små. Är ni i trakterna någon gång så får ni inte för all i världen missa ett besök i staden och i butiken i Grenna. Det är
en otroligt charmig stad med härliga och glada människor. 

Tack alla härliga människor på kokeriet för att jag fick komma i ert “kök” och stöka till. Har fått ett minne för livet.
Nu nästan en vecka senare kan jag fortfarande inte sluta le.
Jag måste tacka C, min älskling, som har haft tålamod och stått bakom kameran och hjälpt mig att föreviga dagen. 
(null)

Pssst... Får inte glömma. Ni kommer även ha möjlighet att köpa min egen smaksatta polkan både inne i butiken och från webbshoppen. Passa på för den kommer säljas bara under en begränsat tid. 

Grenna, snart kommer jag…

D

et pirrar i hela kroppen. Av spänning. Om två dagar är jag inte bara på väg till Grenna utan kommer att befinna mig på Polkagriskåkeriet och vara med vid tillverkningen av polkagrisar i min egen smak. Ja ni hörde rätt. Har fått äran att inte bara bestämma smakkombinationerna utan designa eget omslagspapper och döpa polkagrisen. För ett par månader sen var jag med i en tävling anordnad av Blogg.se i samarbete med Grenna Polkagriskåkeriet och jag vann med mitt bidrag. Du kan läsa mer om tävlingen och mitt bidrag här.

Jag gick som på moln i flera veckor efter jag vann tävlingen för att sen försöka distansera mig från allt. Nu när resan ligger så nära inpå känner att jag har skruvat upp tankeverksamheten ett varv. Så många känslor, tankar, idéer och funderingar jag har nu inför besöket. Så oroligt att jag kommer förbise något och missa.
Satte mig ner i helgen som varit med ett tomt A4 papper och en penna. Satt och drömde mig bort i 2 timmar och det enda jag kunde åstadkomma var “Kamera. Laddare. Minne…” . Vilken prestation! Alltså snacka om förberedelse. Vet fortfarande inte ens vad jag ska ha på mig. För denna gång tror jag kommer hamna framför kameran (för en gång skull) även om bara på någon enstaka bild.
Häng gärna kvar här på bloggen eller på Instagram så kommer jag uppdatera med färskas bilder och upplevelsen på Grenna. Det blir i början på nästa vecka jag kommer berätta med om min helg.

DET ÄR EN BARNDOMSDRÖM ATT HÄNGA PÅ EN GODISFABRIK

DET ÄR EN BARNDOMSDRÖM ATT HÄNGA PÅ EN GODISFABRIK

Säg att det inte är sant. Att ni aldrig, som barn, har drömt om att få vara i en godis- eller glassfabrik. Och äta hur mycket ni vill. Kommer ihåg när jag och min bror var små hur vi satt uppe halva nätterna och gjorde planer på vad vi skulle bli, vad vi skulle jobba med när vi blev stora. Klart man skulle jobba på en godisfabrik. Då fick man äta hur mycket man ville. Vi kunde till och med tänka oss att få betalt i godis, få ta med hem en ranson varje dag. För inte behöver man pengar eller annat när man är barn. Jag menar “vi kunde alltid fråga mamma om pengar om vi behövde”. Ha ha ha…tänk vilka härliga drömmar barn har, enkla och okomplicerade.

 
Min drömiga polkagris vann bloggse tävling! Nu kommer min egendesignade polka att säljas av Grenna Polkagriskokeri i butik och webbshop. Men den bästa delen har ni inte hört ännu. Jag kommer att få vara med i produktionen, testa fram smakerna, hänga med bagarna i en hel dag och se hur allt går till.
Just nu är ingenting klart. Vi planerar besöket och min hjärna går på högvarv om både namn och hur omslagspappret ska se ut. För allting ska jag bestämma. “Det är din polka Simona!”
Har fyra veckors semester framför mig så än finns det tid. Så mycket för avkoppling…
 
Kommer att ta massor av bilder på allting och kommer så klart att smaka på allting. En barndomsdröm går i uppfyllelse. Vill ni hänga med här i bloggen eller på Instagram? Det skulle jag älska!
Blogg.se har tagit “tempen” på mig och jag har svarat på några frågor. Läs hela intervju här.
 
 
 
 

SAMARBETE

SAMARBETE

Jag tror på kvalité före kvantitet, på långvariga samarbetsrelationer där båda parterna lär känna varandra bättre och vinner på det och är mån om att alltid leverera det jag lovar och att ha nöjda kunder. Cookies and Sweets samarbetar gärna med företag som känns relevanta för bloggens inriktning och det företag jag driver. Mån om att alltid vara trovärdig i läsarens och följares ögon och behåller mig rätten att tacka nej till samarbete som visar sig strida mot detta.

Samarbetar via bloggen, Instagram och Facebook.  Vi utformar samarbetet tillsammans och ser till att båda parterna blir nöjda. Om jag väljer att recensera och rekommendera produkter kommer det baseras på mina egna upplevelser, erfarenheter och egna ord. Jag måste kunna stå bakom dem tjänster och produkter som jag rekommenderar till mina läsare

Vill ditt företag synas på Cookies and Sweets, i de olika kanalerna? De tjänster jag erbjuder är:
  • Recept skapande
  • Matstyling & fotografering
  • Fotouppdrag
  • Ambassadörskap för varumärken
  • Kampanjer i bloggens kanaler på sociala medier, Facebook och Instagram
  • Sponsrade blogginlägg/annonsering
  • Produktrecension
  • Rörliga bilder och videos

Har du några idéer om samarbete? Tveka inte att kontakta mig i så fall på . Offert lämnas på begäran och angivna priser i offerten gäller till årsskiftet om inget annat anges. Företaget är godkänt för F-skatt.

Ur min portfölj:
Vinnaren av Bästa Bak- och Dessertblogg Matbloggspriset 2017.
Läs mer här.
 
Nominerad till Årets Bästa Foto Matbloggspriset 2017.
Läs mer här.
  
Nominerad till Årets Bak- och Dessertblogg Matblogspriset 2016.
Läs mer här.
Vinnare av Sveriges vackraste jordgubbstårta 2017 utsett i en tävling anordnad av Vin och Matguiden.
Läs mer här.
 Vinnare av #minpolkagris tävlingen anordnad av Grenna Polkagriskåkeri i samarbete med Blogg.se.
Läs mer här.
Publicerat bild i tidningen BakeFeed- bake from scratch i juli numret 2017
Reportage med 3 recept i Tidningen Hembakat, julnumret 2018.
Reportage med ett recept i tidningen Buffe, september 2018.
Samarbete med Chiquita Sverige augusti 2017, läs mer här.
 Intervju i sisterMAG online magazin, den 30 juli 2017, läs mer här.
 Vårens bakbloggare 2016 och 2017 på baka.se .
 
Är du nyfiken på vem Cookies and Sweets är läs mer här.