Tiramisu. Förförisk. Mörk och intensiv smak. Vet du hur länge jag har velat göra Tiramisu? Skäms nästan att säga det högt men trots att jag har haft bloggen i snart tre år har jag ännu inte gjort Tiramisu. Inte innan idag. Men någon gång får man en push i rätt riktning. Dottern frågade mig här om dagen om jag kunde ”baka” Tiramisu. Baka och baka…
Självklart älskling, det gör mamma till dig.
Alltså, jag har inga ord. Visst har jag ätit Tiramisu ute på restaurang men aldrig hemmagjord. Eller visst har jag smakat men aldrig gillat. Min moster är väldigt väldigt förtjust i Tiramisu men trots allas protester på alla middagar så envisas hon med att blanda rom essens i kaffet. Essensen tar över all smak så man nästan känner halsbränna komma smygande. Därför har jag undvikit att både äta och göra själv. Men jag kan ju göra precis som jag vill ha den, med mycket eller lite kaffesmak, med eller utan alkohol.
Eftersom jag hade kvar lite god rom från semestern på Dominikanska blandade jag i 2 matskedar men du gör precis som du tycker.